Hampus Östh Gustafsson
Forskare vid Institutionen för idé- och lärdomshistoria
- E-post:
- hampus.osthgustafsson[AT-tecken]idehist.uu.se
- Besöksadress:
- Engelska parken, Thunbergsvägen 3P
- Postadress:
- Box 629
751 26 UPPSALA
Kort presentation
Forskare i idé- och lärdomshistoria inom ett universitetshistoriskt projekt med fokus på kollegialitet som styrform och universitetspolitikens kolliderande temporaliteter ca 1850–1920.
Research Fellow vid Vossius Center for the History of Humanities and Sciences, University of Amsterdam (2022).
Disputerade 2021 på avhandlingen Folkhemmets styvbarn: Humanioras legitimitet i svensk kunskapspolitik 1935–1980 (Daidalos).
Nyckelord: history of education history of humanities historiography history of knowledge politics of knowledge history of universities crisis democracy
Filosofie doktor i idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet, 2021.
Min avhandling Folkhemmets styvbarn tilldelades Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsalas Benzeliusbelöning. Recensioner kan exempelvis läsas i Lychnos, Respons och Nordic Journal of Educational History. En tv-intervju finns också tillgänglig: Förklara din forskning.
Gästdoktorand vid Faculty of English, University of Oxford, 2017.
Masterexamen i idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet, 2014. Även examina inom historia och litteraturvetenskap samt studier inom tyska och filosofi.
Utbytesstudier vid University of Manchester, 2011.
Min forskning kretsar framför allt kring universitetens och mer specifikt humanvetenskapernas historia och samhälleliga legitimitet.
I min avhandling undersökte jag hur humanioras legitimitet förändrats under 1900-talet i ett kunskapspolitiskt sammanhang. Under de senaste decennierna har talet om humanioras "kris" varit vanligt förekommande, men ofta vagt och ibland ganska onyanserat. Ett särskilt uppmärksammat argument för att humaniora behövs riktar in sig på dess viktiga roll i att utbilda demokratiskt kompetenta medborgare. Vid en granskning av hur relationen mellan humaniora och demokrati omförhandlats över en längre tidsperiod ter sig sambandet inte lika självklart. Med min studie historiserar jag synen på humanioras samhällsvärde, vilket bidrar till att nyansera dagens intensiva debatter om humanioras betydelse och legitimitet. Genom att utgå från kunskapspolitiska debatter från 1930- till 1970-talet uppmärksammar jag hur humaniora över tid har passats in i olika "legitimitetsregimer". Med hjälp av ett förväntningssociologiskt perspektiv synliggörs hur olika aktörer genom legitimerande berättelser försökte att tillskriva humaniora en viss samhällsroll. Studien bidrar med nya perspektiv på hur vetenskap har legitimerats i moderna kunskapssamhällen mer generellt.
Mina forskningsintressen är alltså centrerade kring kunskapens sociala legitimitet, med fokus på humaniora. Tidigare har jag ägnat mig åt historietänkandets och historieskrivningens historia under framför allt tidigt 1900-tal i anslutning till vad som brukar benämnas ”historismens kris”. Jag har även intresserat mig för universitetets idéhistoria, men också de utmaningar som erfarenheterna av andra världskriget och Förintelsen inneburit för kulturen (särskilt litteraturen).
Kontakta katalogansvarig vid den aktuella organisationen (institution eller motsv.) för att rätta ev. felaktigheter.
