Mirko Pasquini

I am a Medical Anthropologist trained in Conversation Analysis and Visual Methods.

I study medical procedures in action, sticking closely to their practical and ethical dimensions.

My current research focuses on “Mistrust in practice” in healthcare interactions in the aftermath of COVID-19 in Europe.

I address issues of hospital overcrowding, triage and violence against the healthcare staff by looking at negotiations of needs, vulnerability and legitimacy amidst actors participating to care.

I am a Medical Anthropologist and International Postdoctoral Research Fellow at the Centre for Medical Humanities (CMH). My research project, “Mistrust in practice: an ethnography of suspicion in general medical practice in the aftermath of COVID-19”, was awarded in 2021 a three-years International Postdoc Grant from the Swedish Research Council (Vetenskapsrådet).

The project documents the dynamics of mistrust in situated healthcare interactions that unfold between patients and general practice doctors (GPs) in Italy in the aftermath of COVID-19. The study highlights mistrust as not just the absence or lack of trust, but as an interactional resource and a force in its own right. In so doing, the project will contribute to debates about the “crisis of trust” in the healthcare sector. This work will provide timely information and analysis that will help us understand the complexity of mistrust in times of health crises.

I defended my Ph.D. in Cultural Anthropology in May 2021, and I was part of the Engaging Vulnerability research program (EV) headed by anthropologist Don Kulick. My work, “The Negotiation of Urgency: Economies of Attention in an Italian Emergency Room”, has been awarded the annual Westinska Prize (2021) for outstanding dissertation by the Royal Society of Humanists at Uppsala University.

The book is currently under contract by Rutgers University Press, to be published in the “Medical Anthropology, Health, Inequity and Social Justice” series edited by Lenore Manderson. In the book, I ethnographically explore the everyday life of an Italian Emergency Room as a place where urgency is at stake; caught up in and contested, by competing understandings concerning existential, social and economic precarity. The ER is described as a place of conflict and creative reinvention, where productive negotiations of more equitable ways to distribute care take place amid ER staff and suffering people struggling for social justice.

Since 2018, I am engaged in health workers’ training in “Structural Competency”, a recent innovation in medicine's understanding of and responses to social and health inequalities, to increase professionals’ awareness of structural determinants of health and care access.

I worked on healthcare systems both in Europe and the US, during my stay at Indiana University. I am currently engaged in international projects on mistrust and violence against healthcare staff, collaborating with regional healthcare authorities in Sweden and Italy to bring research insights into community-centered primary care.

Misstro i praktiken: en etnografisk studie om misstänksamhet inom allmänmedicinsk praktik i COVID-19:s efterdyningar

Förtroendet för hälso- och sjukvårdsmyndigheter runt om i världen befinner sig i en allvarlig kris. Bland de bakomliggande faktorerna finns ökade vårdomkostnader till följd av ökad medellivslängd, beroendet av avancerad medicinsk utrustning och utbredningen av vinstdrivande vård. COVID-19 har förvärrat en redan alarmerande situation och samtidigt visat på en utbredd misstro som många upplever i förhållande till vård från vårdgivare, liksom till staten och myndigheter i allmänhet. Detta projekt ämnar studera den misstron i en specifik kontext, nämligen primärvården i Italien, ett land som drabbats hårt av pandemin samtidigt som dess befolkning upplever effekterna av ett sönderfallande offentligt vårdsystem.

Med en etnografisk undersökning av två primärvårdskliniker kommer detta projekt att dokumentera misstrons dynamik i de situerade och vårdrelaterade interaktioner som utspelar sig mellan patienter och allmänpraktiserande läkare i Italien i efterdyningarna av COVID-19.

Studien kommer att belysa misstro inte bara som frånvaron eller bristen på tillit, utan också som en interaktionell och strukturell resurs och kraft i sin egen rätt. I och med detta kommer projektet även att bidra till debatter om “tillitens kris” inom hälso- och sjukvården. Undersökningen kommer att kontrastera vedertagna uppfattningar om misstro och analysera misstrons mångfacetterade riktningar inom vården (till exempel mellan patient–läkare eller läkare-sjukhusadministrationen). Studien bidrar därmed med fördjupad kunskap och nya perspektiv på en aktuell och akut utmaning inom hälso- och sjukvård, som i sin tur hjälper oss att förstå misstrons komplexitet i en tid kantad av hälsokriser.

Förhandlingen om akutsjukvården. Uppmärksamhetsfördelning på en italiensk akutmottagning

Förtur på akutmottagning (AM) är ingen självklarhet. Den ska beviljas genom att faställa prioriteter, fördela uppmärksamhet och materiella resurser, bestämma vem och vad förtjänar vårdföreträde samt – och samtidigt – avgöra vem och vad som kan vänta. Processen med att bestämma förtur är känd som “triage” (ur det franska verbet “trier”, att välja). Denna bok ägnas åt triageprocessens upp- och nedgångar på en italiensk AM. Byggd på ett års etnologiska fältforskning, granskar boken vad som sker när det gäller att erkänna företräde, särskilt när detta är omstritt och klämt mellan olika, ofta ömsesidigt omstridande tolkningar. Den framlägger hur det slutgiltiga beslutet faktiskt tas utan att åsidosätta huruvida den sköra triageprocessen beror på en ständig förhandling med hänsyn till uppmärksamhetsfördelning. Hur egentligen kommer denna förtursrätt att utformas i ett samspel mellan patienterna, deras anhöriga och vänner samt AM-personalen?

De olika kapitlen undersöker hur, å ena sidan, tid skapas på AM:en genom att skifta tillsynprioriteringar inom vården, å den andra, uppmärksamhetsnivån på AM:en påverkas av utbredd ekonomisk och social osäkerhet samt regeringarnas nyliberala politiska inriktningar på nationellt plan. Det dryftas hur triageprocessen allt mer känner inte bara av misstro utan också av potentiella eller befintliga våldsutbrott. Med tanke på AM-ens särskilda roll som framstående knutpunkt mellan den nyliberala statens politiska inställning och medborgarnas ökande behov av erkännande och uppmärksamhet, avser boken att ge medicinatropologins litteratur ett bidrag där triageprocessen inte uppfattas som neutral, medicinsk uppdelningsmetod inom sjukvården, utan som effektiv skillnadsgörande praktik. Dessutom belysas triageprocessens inneboende begränsningar som en kreativ källa och uppmaning till oväntade lösningar och påhitt.