Susann Baez Ullberg

Universitetslektor Docent vid Institutionen för kulturantropologi och etnologi, Kulturantropologi; Anställda

E-post:
susann.baez.ullberg[AT-tecken]antro.uu.se
Telefon:
018-471 4509
Mobiltelefon:
070-4250435
Besöksadress:
Thunbergsvägen 3 H
Postadress:
Box 631
751 26 Uppsala

Kort presentation

Fil Dr i socialantropologi och Docent i kulturantropologi

Specialiserad på kris-, katastrof- och miljöantropologi, särskilt vattenfrågor och i Latinamerika.

Studierektor för grundutbildningen

Nyckelord: etnografi latinamerika argentina peru krishantering riskreducering infrastrukturantropologi expertis socialt minne och glömska översvämningar skogsbrand klimatrelaterade katastrofer grundvatten vattenpolitik ecbiwa001 coinri006

Jag är docent och universitetslektor i kulturantropologi.

Sedan 2023 är jag studierektor för grundutbildningen på institutionen för kulturantropologi och etnologi.

Under 2023-2027 medverkar jag i konsortiet för C-Urge - Anthropology of Global Climate Urgency, ett samarbete mellan fem europeiska lärosäten med stöd från Marie Skłodowska-Curie Actions för att utbilda sammanlagt 12 doktorander i klimatantropologi.

Jag disputerade i socialantropologi vid Stockholms universitet 2013 med en doktorsavhandling som handlar om det sociala minnets och glömskans betydelse för sårbarhet, katastrofberedskap och riskhantering i den argentinska staden Santa Fe: Watermarks: Urban Flooding and Memoryscape in Argentina. Avhandlingen fick Högskoleföreningen i Stockholms pris för framstående veteenskaplig prestation vid samhällsvetenskapliga fakulteten det året, och belönades även med delat första pris för bästa avhandling 2013 av International Sociological Associations avdelning för katastrofstudier.

Jag har arbetat som forskare och lärare på Försvarshögskolan och var postdoktoral forskare vid Göteborgs universitet 2015-2017. På institutionen för kulturantropologi och etnologi är jag för närvarande studierektor för grundutbildningen. Jag är dessutom kursansvarig för vår nya kurs Miljöetnografi. Jag är också huvudhandledare för tre duktiga doktorander i kulturantropologi: Alex Sallstedt, Matías Menalled och Metztli Hernández.

Mina forskningsintressen återfinns huvudsakligen inom miljö- och katastrofantropologin. Jag är affilierad forskare vid CNDS Centre of Natural Hazards and Disaster Science. Teoretiskt har jag mest intresserat mig för temporalitet – hur tid konstrueras socialt, och tidens betydelse för hur människor lever och samhällen organiserar sig i tider av kris och däremellan. Jag har genomfört etnografiska studier i Europa (Sverige och Spanien), men mitt etnografiska hjärta klappar hårdast för Latinamerika – jag har gjort fältarbete i både Argentina och Peru. Mitt nuvarande forskning handlar om grundvattnets sociala liv och politik.

Mellan 2021-2023 var jag samordnare för forskarnätverket Akvifärer i Antropocen med stöd från CIRCUS. Under åren 2021-2022 var jag även samordnare för initiativet Vatten, en gemensam och kritisk resurs inom plattformen Uppsala University Sustainability Initiatives (UUSI).

Mina publikationer finns samlade i DiVA och på Research Gate och Academia. De flesta är fritt tillgängliga, men är det någon som inte är det så går det bra att kontakta mig för att ta del av dem.

Jag har de senaste 25 åren varit ledande i att etablera katastrofantropologin i Sverige och Europa, och det är ett forskningsspår som jag fortfarande ägnar mig åt i nya forskningsprojekt och som affillierad forskare till CNDS. Mitt andra forskningsspår är vattnets antropologi. För närvarande arbetar jag för att etablera ett nytt humanistiskt och samhällsvetenskapligt forskningsområde vid Uppsala universitet som handlar om grundvattenhantering i praktik och politik i Argentina. So ett led i detta arbete var jag 2021-23 samordnare för forskningsnätverket Akvifärer i Antropocen med stöd från CIRCUS Centre for Integrated Research on Culture and Society som fokuserar på just geohydrosociala relationer.

Pågående forskningsprojekt

C-URGE Anthropology of Global Climate Urgency

Syftet med detta projekt är att öka vår förståelse för och engagemang i klimatförändringen genom att ta hänsyn till själva begreppet urgency, alltså "brådska" på svenska. 12 doktorander bedriver etnografisk forskning i Afrika, Latinamerika, Asien och Europa för att undersöka olika uppfattningar om miljömässig och klimatologisk brådska, deras temporalitet och de politiska och miljömässiga implikationer dessa förståelser kan ha. Doktoranderna får även icke-akademiska överförbara färdigheter genom praktik i organisationer som sprider vetenskapliga rön och/eller arbetar i politiska eller utvecklingsrelaterade sammanhang. Projektet är ett samarbete mellan fem europeiska universitet (KU Leuven, University of Edinburgh, Halle Universität, Uppsala universitet, och Universitá di Catania) och sju icke-akademiska partners.

Projektet är ett Marie Sklodowska-Curie Actions doktorandnätverk, finansierat av Europeiska unionen som pågår 2023-2027. Jag är en av forskarna och tillika huvudhandledare för doktoranderna Matías Menalled och Metztli Hernández.

Läs mer om C-URGE här.

Enabling climate-resilient development: How disasters can act as a pathway to a safer and more sustainable world

I den populära diskursen och den vetenskapliga litteraturen har det funnits en ihärdig tro på att katastrofer skapar förutsättningar som är gynnsamma för organbisatoriskt lärande och politisk förnyelse. Detta är till exempel premissen för FN:s strategi för att återuppbygga bättre samhällen efter katastrofer för att minska sårbarheten och stärka motståndskraften. Men forskare diskuterar om katastrofer faktiskt har denna effekt. Detta projekt är utformat för att samla in och analysera empiri som tar itu med luckor och kontroverser i forskningen angående klimatkatastrofer som drivkrafter för politiska åtgärder för så kallad "klimatresilient utveckling" (CRD) Detta tvärvetenskapliga forskningsprojekt samlar forskare från statsvetenskap, ekonomi, antropologi, freds- och konfliktforskning och beräkningslingvistik för att driva frågor om politiska åtgärder efter klimatkatastrofer. Projektet syftar till att undersöka om och under vilka förhållanden klimatkatastrofer möjliggör politiska åtgärder för CRD i länder över hela världen.

Projektet leds av prof. Daniel Nohrstedt vid Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet, och finansieras av Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse, pågår mellan 2023-2027.

Avslutade forskningsprojekt

Vattenverk: Infrastruktur och expertis i Peru (projekt finansierat av Vetenskapsrådet 2015-2017)

Färskvatten utgör mindre än tre procent av jordens vattenförråd och på grund av klimatförändringar försvinner vattenkällor i en oroande fart. En av det 21a århundradets största utmaningar är att garantera världens invånare vatten, varför det är viktigt att förbättra vattenförvaltningen och uppnå vattenjämlikhet, inte minst i de många utvecklingsländer som drabbas särskilt hårt av klimatförändringar och vattenbrist. Genom att utforska hur miljöförändringar och politiska reformer i Peru inte bara förvärrar existerande konflikter utan också leder till nya former av samarbete syftar denna forskning till att bidra med kunskap om hur världens vattenbrist kan hanteras.

Studien genomförs inom ramen för forskningsprojektet Nya former för vattensamarbete i Anderna: Förhandlingar om förvaltning av och rättigheter i vatten i Perus högland i samarbete med forskare vid Göteborgs universitet och finansierat av Vetenskapsrådet (VR) (2015-2018). Detta projekt undersöker hur olika statliga och privata aktörer deltar i nya samarbetsformer för att hantera hur vatten görs tillgängliggörs, fördelas och används under rådande klimatiska, politiska och sociala omständigheter.

Studien undersöker hur experter som verkar inom vattensektorn i Peru producerar tillämpar sin kunskap och organiserar sitt dagliga arbete. Etnografiskt fokuserar studien på det så kallade Majes Siguas-projektet i Arequiparegionen i södra Peru. Detta är ett stort infrastrukturprojekt som samlar vatten i dammar på höglandet (4000 m ö h) och leder det genom tunnlar och kanaler ner till torrområdena nära kusten för att möjliggöra och expandera intensivt jordbruk där. Projektet inleddes och byggdes på 1970 och 80-talet, och är nu under utbyggnad. För studien har jag genom etnografiskt fältarbete under 2016 och 2017 följt de experter (ingenjörer, arkitekter, ekonomer, jurister, sociologer, kemister, miljövetare) som arbetar med att operera den existerande infrastrukturen och med att planera och genomföra utbyggnaden. Undersökningen befinner sig nu i analysfasen och använder sig av antropologisk forskning inom flera områden; vatten, infrastruktur; kunskap; organisation, för att analysera det etnografiska materialet.

Svedda samhällen: Mening, minnen och moralisering efter skogsbranden (projekt finansierat av Formas 2015-2017)

(Projekt i samarbete med forskare vid Försvarshögskolan och finansierat av FORMAS): Naturkatastrofer är extraordinära händelser som innebär stora utmaningar för de drabbade, för beslutsfattare och för samhället i stort. Nutida klimatförändringar riskerar att naturkatastrofer inträffar oftare och att de blir värre i både styrka och omfattning. Statistiskt sett har antalet dödsoffer efter katastrofer minskat över hela världen under de senaste åren, men samtidigt har de materiella och ekonomiska förlusterna ökat. När ett land drabbas av en naturkatastrof påverkas såväl enskilda hushåll som hela samhällets ekonomi. Sådana effekter kan hålla i sig lång tid efter själva katastrofen. För att bättre kunna hantera och minska skadorna av sådana kritiska händelser i framtiden är det därför viktigt att studera de effekter de har i samhället och hur människor och organisationer hanterar sådana situationer. Denna kunskap syftar till att stärka samhällets beredskap för att hantera extraordinära naturkatastrofer när de händer. Västmanland skogsbrand har haft förödande effekter på både den naturliga och byggda miljön som kommer att synas i landskapet under många år framöver. De psykologiska och sociala konsekvenser som denna katastrof har inneburit för samhället i stort, för olika sociala grupper och för enskilda individer är kanske inte omedelbart synliga, men de kan också sträcka sig långt in i framtiden och påverka lokalsamhällens och regioners utveckling på olika sätt. Målet med projektet ?Svedda samhällen: mening, minne och moralisering? är att studera effekterna av Västmanlandsbranden i de lokalsamhällen som drabbades, huvudsakligen under det första året efter händelsen. Syftet med forskningsprojektet är att förstå hur människor och organisationer har klarat och återhämtat sig från denna naturkatastrof och på så vis kunna peka ut vilka faktorer som bidrar till och/eller hindrar människors återhämtning och samhällens återuppbyggnad, både på kort sikt och i ett längre tidsperspektiv. Tidigare forskning både från Sverige och andra länder har visat att de individuella och samhälleliga effekterna av katastrofer grundar sig både i människors direkta erfarenheter av att vara drabbade och av att hantera situationen som beslutsfattare, och i hur man efteråt pratar om och diskuterar det som har hänt. Sådana diskussioner tenderar att föras i många olika sociala sammanhang, exempelvis i massmedia och i sociala media, men också inom de organisationer som deltagit i hanteringen av händelserna och hemma hos de människor som drabbats. Detta projekt analyserar hur man på lokal och regional nivå upplever och minns Västmanlandsbranden och hur den hanterades, vad den har betytt för drabbade människor och för dem som hanterade den, och hur man värderar de olika insatserna som gjordes under och efter katastrofen. Forskningsmaterialet samlas in på flera olika sätt för att få en så bred och mångsidig förståelse för detta som möjligt. Vi kartlägger hur media både på lokal och nationell nivå rapporterat under och efter katastrofen, och vi analyserar de rapporter och utvärderingar av händelserna som genomförts. Vi deltar i möten i de offentliga och privata organisationer som varit involverade i katastrofhanteringsarbetet och återuppbyggnaden. Vi intervjuar beslutsfattare som varit delaktiga i krishanteringen och personer som drabbats. Vi deltar också i de drabbades vardagsliv som ännu präglas av återhämtning och i de minnesceremonier som kommer att hållas på årsdagen efter branden. Resultaten från denna studie förväntas vara relevanta för samhället på flera sätt. Genom att samarbeta med människor i lokalsamhällena hoppas vi att vår forskning kan bidra positivt till återhämtningen. Resultaten kommer också att kunna användas till att förbättra riktlinjer och rutiner för katastrofhantering och återuppbyggnad på lokal och regional nivå, då projektet bidrar med kunskap som kan tillämpas i både samhällsplanering och riskreducering.

Kontakta katalogansvarig vid den aktuella organisationen (institution eller motsv.) för att rätta ev. felaktigheter.

Susann Baez Ullberg
Senast uppdaterad: 2021-03-09